Jessicas Drömplejs

Jag fick höra för ett tag sedan att min (pappa) Stefan gick och skröt i Dalby, om att han skulle bli morfar igen till två barnbarn. Men jag kan bara säga att här är han inte välkommen, han kommer aldrig att bli någon morfar till mitt barn. Inte efter det som han har utsatt sin familj för. Kan inte förstå varför man bara inte erkänner vad man har gjort och tar sitt straff. Nej, ljug dig blå i ansiktet så löser sig säkert allt.

Till något roligare, vi var på sista ultraljudet igår och då fick vi veta att det definitivt är en flicka. Nu vågar vi äntligen handla flickkläder. Det ska bli så roligt när hon kommer ut, för nu är det inte långt kvar – ungefär 7 veckor.

Vi har varit och handlat på Ikea, det blev en spjälsäng, sängkläder och skötbord. I slutet av oktober så ska vi beställa barnvagnen och handla det sista som behövs för en liten bebis. Sen är det väl även tid för mig att packa väskan inför förlossningen. Det känns fortfarande lite overkligt att det ska komma en liten till världen. Men man får kanske börja tänka annorlunda och förbereda sig.

Lägger upp bilder på spjälsängen och skötbordet som avslutning.

Jag har nog inte riktigt förstått det underbara som håller på att hända, vi är snart inte längre två i familjen, för i november så kommer det att komma in ett nytt litet liv. Jag längtar redan efter den lilla bebisen.
Jag har inte riktigt förstått att där ligger något i magen som ska komma ut. Men man måste kanske börja vänja sig nu, för om 15 veckor kommer den lille.

Det är inte så mycket inhandlat till bebisen ännu, man kanske snart ska börja tänka på det. Jag kanske ska ringa min väninna och höra när vi kan komma och hämta det saker som vi ska få ut av henne, och bestämma en dag med morfar M när vi kan åka till Ikea och införskaffa säng och andra saker som behövs.
Det är en i min omgivning som inte vet att jag och N ska ha barn, och det kommer inte vara jag som berättar det i heller. Får den här personen reda på det så får den det. Man personen är inte välkommen att träffa sitt barnbarn.

Jag är glad över att mitt liv blev så bra efter alla år av gräll och misshandel, sexuellt utnyttjade i min familj. Och att vi syskon och mamma har kunnat gå vidare med våra liv och skapa nya familjer som vi alla trivs med. Jag tycker bara att det är så synd att vår familj splittrades pga en person. Jag saknar inte denna person i mitt liv och har klarat mig utan denna i snart 4 år eller mer, så klarar jag mig ännu längre.

Mitt liv får en ny vändning i november, jag är inte bara lycklig över det jag är väldigt glad över att jag har den underbaraste mannen i mitt liv. Han har verkligen fått mitt liv till att bli det bättre och hjälpt mig väldigt mycket med att glömma allt det tråkiga som har hänt mig.
Men som sagt livet blir bara bättre och snart är vi inte två utan tre i familjen.