Jessicas Drömplejs

För några dagar sen läste jag en artikel på aftonbladet hemsida. Den handlade om två 14 åringar som hade fått barn.

Jag förstår inte hur föräldrarna till dessa barn kan tillåta graviditeten, föräldrarna måste ju verkligen inte bry sig så mycket. Vad jag förstod det som i artikeln så fick dottern själv välja om hon ville göra abort. Hur kan en 14- åring få välja själv, hon är ju själv ett barn. Jag tror inte riktigt att dessa två 14- åringar förstår hur stort ansvar det är med en liten bebis, det är ingen docka som man kan lägga undan när det inte är roligt längre.

Jag  förstod det som att pappan till barnet kunde tänka sig att ha den lilla bebisen på helgerna och sen skulle den 14- åriga mamman ha bebisen på veckorna. Där märker man ju direkt att det är barn själv.

Inte fan skulle jag lämna bort min dotter på helgerna för att få lite ledigt. Man har faktiskt ansvar över ett annat liv. Det är inte bara en sak man kan lägga undan. Men det värkar som dessa två 14-åringarna tror det.

Men dessa två 14 åringar förstår nog inte riktigt allvaret i det hela. Om min dotter hade kommit hem vid 14- årsålder och berättat att hon tror hon är gravid så hade jag som mamma berättat för henne hur stort ansvar det är, och att det är inget man kan lägga undna när man är trött på det. Sen hade jag nog bestämt lite över henne och sakt till henne att abort hade nog varit det bästa i den ålder.

Jag tycker bara att ett barn kan nog inte riktigt ta han om ett barn själv. Jag kan tänka mig att det är 14- åringens föräldrar som tar det största ansvaret för den lilla bebisen.

Hade jag kommit hem till min mamma i den åldern och berättat att jag var gravid hade hon sakt till mig att jag skulle göra abort direkt. Jag hade nog inte klarat av att ta hand om ett barn helt själv i den åldern, jag tycker att det är mycket nu och jag är 26 år.

Länken till artiklen.
http://www.aftonbladet.se/wendela/article8309679.ab#abArticleCommentsWrite

Jag har nog inte riktigt förstått det underbara som håller på att hända, vi är snart inte längre två i familjen, för i november så kommer det att komma in ett nytt litet liv. Jag längtar redan efter den lilla bebisen.
Jag har inte riktigt förstått att där ligger något i magen som ska komma ut. Men man måste kanske börja vänja sig nu, för om 15 veckor kommer den lille.

Det är inte så mycket inhandlat till bebisen ännu, man kanske snart ska börja tänka på det. Jag kanske ska ringa min väninna och höra när vi kan komma och hämta det saker som vi ska få ut av henne, och bestämma en dag med morfar M när vi kan åka till Ikea och införskaffa säng och andra saker som behövs.
Det är en i min omgivning som inte vet att jag och N ska ha barn, och det kommer inte vara jag som berättar det i heller. Får den här personen reda på det så får den det. Man personen är inte välkommen att träffa sitt barnbarn.

Jag är glad över att mitt liv blev så bra efter alla år av gräll och misshandel, sexuellt utnyttjade i min familj. Och att vi syskon och mamma har kunnat gå vidare med våra liv och skapa nya familjer som vi alla trivs med. Jag tycker bara att det är så synd att vår familj splittrades pga en person. Jag saknar inte denna person i mitt liv och har klarat mig utan denna i snart 4 år eller mer, så klarar jag mig ännu längre.

Mitt liv får en ny vändning i november, jag är inte bara lycklig över det jag är väldigt glad över att jag har den underbaraste mannen i mitt liv. Han har verkligen fått mitt liv till att bli det bättre och hjälpt mig väldigt mycket med att glömma allt det tråkiga som har hänt mig.
Men som sagt livet blir bara bättre och snart är vi inte två utan tre i familjen.