Jessicas Drömplejs

För några dagar sen läste jag en artikel på aftonbladet hemsida. Den handlade om två 14 åringar som hade fått barn.

Jag förstår inte hur föräldrarna till dessa barn kan tillåta graviditeten, föräldrarna måste ju verkligen inte bry sig så mycket. Vad jag förstod det som i artikeln så fick dottern själv välja om hon ville göra abort. Hur kan en 14- åring få välja själv, hon är ju själv ett barn. Jag tror inte riktigt att dessa två 14- åringar förstår hur stort ansvar det är med en liten bebis, det är ingen docka som man kan lägga undan när det inte är roligt längre.

Jag  förstod det som att pappan till barnet kunde tänka sig att ha den lilla bebisen på helgerna och sen skulle den 14- åriga mamman ha bebisen på veckorna. Där märker man ju direkt att det är barn själv.

Inte fan skulle jag lämna bort min dotter på helgerna för att få lite ledigt. Man har faktiskt ansvar över ett annat liv. Det är inte bara en sak man kan lägga undan. Men det värkar som dessa två 14-åringarna tror det.

Men dessa två 14 åringar förstår nog inte riktigt allvaret i det hela. Om min dotter hade kommit hem vid 14- årsålder och berättat att hon tror hon är gravid så hade jag som mamma berättat för henne hur stort ansvar det är, och att det är inget man kan lägga undna när man är trött på det. Sen hade jag nog bestämt lite över henne och sakt till henne att abort hade nog varit det bästa i den ålder.

Jag tycker bara att ett barn kan nog inte riktigt ta han om ett barn själv. Jag kan tänka mig att det är 14- åringens föräldrar som tar det största ansvaret för den lilla bebisen.

Hade jag kommit hem till min mamma i den åldern och berättat att jag var gravid hade hon sakt till mig att jag skulle göra abort direkt. Jag hade nog inte klarat av att ta hand om ett barn helt själv i den åldern, jag tycker att det är mycket nu och jag är 26 år.

Länken till artiklen.
http://www.aftonbladet.se/wendela/article8309679.ab#abArticleCommentsWrite

Det var natten mellan tisdag och onsdag natt som värkarna började bli mer intensiva, jag fick inte mycket sömn, vattnet gick här hemma sen så gick allt väldigt fort, N ringde ambulansen kl 02:45.
 Men på 112 sa man att vi inte var högsta prioritet, så det var när på att man själv fick förlöst sig hemma. Men ambulansen kom så det löste sig. När det väl kom så satt jag med krystvärkar på toaletten. När ambulansmännen väl var här så fråga den ena mig om jag kunde resa mig från toa så att han kunde kolla om huvudet var på väg, men efter som jag inte kunde lägga mig någonstans så fråga han mig i stället om jag kunde gå för i så fall så var vi tvungna att åka nu.

Det hade då redan börjat snöa ute och det var ganska så kalt, Men jag fick på mig mina byxor, Foppa tofflor och min jacka, så gick jag ner för trappan där båren vänta på mig, väl inne i ambulansen så fick jag lustgas. Under hela färden in till Malmö hade jag krystvärkar, jag säger bara lustgasen var ens bästa vän just då.

Den hjälpte mig väldigt mycket, men det kan ju var olika från person till person vissa kanske behöver mer smärtstillande.

Ambulansmannen frågade om jag ville ha lustgasen med mig in, vilket jag sa att jag ville, kl var då 03:40 när vi var på förlossningen. Och då kunde man redan se lite av huvudet, Där efter gick det väldigt fort kl 03:56 var hon ute.

Så den 24/11-2010 kl 03:56 kom vår lilla Celia till världen hon vägde då 3480g och var 51cm lång.

Tyvärr så fick vi inte taget så många foton under själva förlossningen, men där finns några foton på henna när hon kommit ut, ska lägga upp lite bilder på henne, men det blir i ett låst inlägg efter som där finns vissa som jag inte vill ska se henne.

Nu har jag snart bara 2 veckor kvar av graviditeten, börjar bli lite trött på att vänta nu. Man får hoppas på att hon kommer på utsatt datum, så att jag inte går allt för länge över tiden. För det är bara jobbigt. Jag är väldigt trött just nu, sover väldigt mycket, men det är skönt i bland.

Jag har haft lite högt blodtryck och lite äggvita i urinen men det är bättre nu. Nu träffar jag min barnmorska en gång i veckan. Kan inte det sista veckorna gå fort, för nu vill jag inte mer. Längtar bara så jättemycket efter att få se min lilla flicka.

Jag fick höra för ett tag sedan att min (pappa) Stefan gick och skröt i Dalby, om att han skulle bli morfar igen till två barnbarn. Men jag kan bara säga att här är han inte välkommen, han kommer aldrig att bli någon morfar till mitt barn. Inte efter det som han har utsatt sin familj för. Kan inte förstå varför man bara inte erkänner vad man har gjort och tar sitt straff. Nej, ljug dig blå i ansiktet så löser sig säkert allt.

Till något roligare, vi var på sista ultraljudet igår och då fick vi veta att det definitivt är en flicka. Nu vågar vi äntligen handla flickkläder. Det ska bli så roligt när hon kommer ut, för nu är det inte långt kvar – ungefär 7 veckor.

Vi har varit och handlat på Ikea, det blev en spjälsäng, sängkläder och skötbord. I slutet av oktober så ska vi beställa barnvagnen och handla det sista som behövs för en liten bebis. Sen är det väl även tid för mig att packa väskan inför förlossningen. Det känns fortfarande lite overkligt att det ska komma en liten till världen. Men man får kanske börja tänka annorlunda och förbereda sig.

Lägger upp bilder på spjälsängen och skötbordet som avslutning.

Här är mina nya mammakläder från HM som jag fick av min man i dag.

Jag har nog inte riktigt förstått det underbara som håller på att hända, vi är snart inte längre två i familjen, för i november så kommer det att komma in ett nytt litet liv. Jag längtar redan efter den lilla bebisen.
Jag har inte riktigt förstått att där ligger något i magen som ska komma ut. Men man måste kanske börja vänja sig nu, för om 15 veckor kommer den lille.

Det är inte så mycket inhandlat till bebisen ännu, man kanske snart ska börja tänka på det. Jag kanske ska ringa min väninna och höra när vi kan komma och hämta det saker som vi ska få ut av henne, och bestämma en dag med morfar M när vi kan åka till Ikea och införskaffa säng och andra saker som behövs.
Det är en i min omgivning som inte vet att jag och N ska ha barn, och det kommer inte vara jag som berättar det i heller. Får den här personen reda på det så får den det. Man personen är inte välkommen att träffa sitt barnbarn.

Jag är glad över att mitt liv blev så bra efter alla år av gräll och misshandel, sexuellt utnyttjade i min familj. Och att vi syskon och mamma har kunnat gå vidare med våra liv och skapa nya familjer som vi alla trivs med. Jag tycker bara att det är så synd att vår familj splittrades pga en person. Jag saknar inte denna person i mitt liv och har klarat mig utan denna i snart 4 år eller mer, så klarar jag mig ännu längre.

Mitt liv får en ny vändning i november, jag är inte bara lycklig över det jag är väldigt glad över att jag har den underbaraste mannen i mitt liv. Han har verkligen fått mitt liv till att bli det bättre och hjälpt mig väldigt mycket med att glömma allt det tråkiga som har hänt mig.
Men som sagt livet blir bara bättre och snart är vi inte två utan tre i familjen.

Jag var så sugen på att baka i dag. Så baka är vad jag har gjort, det blev Cupcakes.
Så då fick man den tiden att gå. Men vad ska man göra nu? Man kanske ska planera vad man ska ha till pannkakerna i dag?
Här kommer en bild på mina Cupcakes. Hoppas att bilden även får er att vilja baka.

Jag har alltid tyckt om istappar, men jag har inte sätt några som jag har kunnat fota fören i dag.
Så jag kommer att lägga upp en bild på det.
Min dag har annars varit lugn jag har städat, badat och nu så sitter jag här vi datorn. Det är tråkigt när man inte har så mycket att göra.

En sak till jag tycker att det är nog med snö nu, jag vill ha värma till min fördelsedag den 14 februari, men det lär väl inte ske. Mannen sa till mig i går att det skulle bli kallare igen och att det skulle komma mer snö.
SKIT det är alltid snö på min födelsedag nu för tiden. Men men man får väl ta det som det är.

Varför ska det alltid vara så att man måste vara taskig mot andra bloggare? Nu har Kissie gjort det igen, jag är så trött på henne och henns skit snack om andra.
Varför kan hon inte bara låta människor vara, jag är så trött på att hon alltid ska kritisera andra. När hon inte själv har tittat sig själv i speglen.

Jag kan bara säga en sak att den personen som hon har kritiserat nu säger aldig något om någon annan bloggare, hon sköter sitt. Jag tycker att Kissie bara vissar att hon inte själv tycker om sitt utseende och det är genom att hon förstorar läpparna, och snart så ska hon ju göra en bröst operation. Kommer hon någon sin att det bättre ut? NEJ det kommer hon inte så hon kan lika bra ge upp.
För det hon håller på med i sin blogg är ren Mobbning, och det är det västa jag vet.

Jag tänker inte länka till Kisses blogg vill ni läsa den så får ni söka på den själv på google om ni vill.
För jag vill inte vara delaktig i hennas skit. Det är inte första gången hon gör så mot en bloggare det har hänt någon gång innan med. Ser Kissi min blogg någon gång så skiter jag i det för jag ger henne ingen kritik jag bara skriver om att jag tycker att det är nog nu.

Varför inte säga det direkt till personen i stället för att skriva om det i sin blogg. Den ända andledningen till att jag inte skrev direkt i Kissies blogg är för att jag ville inte lämna ut min mail adress till henne. Varför ska hon ha den? Är det bara för att kunna mobba oss som skriver till henne?
Jag blir så trött på sån skit, skaffa dig ett liv.

Jag titta precis på konståkning på kanal 1, det är nog fortfarande, men jag ville bara se en person. Jag tycker att han är den bästa konståkaren som finns. Han heter Jevgenij Plusjenko, han gör helt underbara åk han åker med stil och han vet vad han gör. Han har hållit på väldigt länge, han tog en paus i från konståkningen men nu är han äntligen tillbaka igen. Vilket jag är väldigt glad över efter som att den ända gången jag titta på konståkning är när han är med.

Jag skulle absolut vilja gå och se på konståkning där han är med någon gång, det hade varit super roligt. det hade inte varit så dumt i heler om man hade fått träffa han i verkligheten.
Jevgenij Plusjenko är min stora idol inom konståkningen, det är inte det samma utan han. Men nu hoppas jag att han stannar kvar ett tag och inte tar fler pauser i från konståkningen.